Vattenfall och vattenplask i Laos
En glad chafför tog oss en halv dag till de stora vattenfallen 3 mil utanför Luang Prabang. Hela turen gick på 210 000 kip inkl inträde. Dvs 210 SEK för oss båda.
Medans vi besökte de otroligt vackra vattenfallen spelade han poker med polarna på torget - som han brukade. När vi kom tillbaka slutade han med ett leende, han var ändå på väg att förlora det spelet...
Vattnet var iskallt så jag tog på mig jobbet att vara fotograf. Daniel började med att doppa sig, vilket var värt en segergest (Absolut - reds anmärkning).
Två flugor i en smäll kan man väl kalla det här! En japan hoppar från trädet samtidigt som Daniel går in under vattenfallet längre bort. Båda lika modiga?
Många ur den yngre generationen var våghalsiga nog att ta sig ut på de glashala klipporna. Och en galen fransman ur min egen generation...
Till slut känner Daniel att tiden är mogen för det stora hoppet (det som aldrig lämnar människan...?).Han tar sig fram mot "hoppträdet" med försiktiga steg...
...kommer lyckligt fram till rötterna av det magiska hoppträdet...
Länge, länge väntar han vinglandes på den yttersta delen av trädet som ligger ca 3 meter över det iskalla vattnet...
...kollar en sista gång och inser att det här vill han inte göra, men. Alla tittar ju...!
Så gubben gör det!!! Eller gubben förresten, min gubbe och han är långt ifrån gubbe än som ni ser! Och knän och armbågar håller! Efter plasket får han applåder!!!
Efter plasket tar vi oss upp emot de stora fallen. Det är som att passera "Blå lagunen" vid flera ställen. Jag vågade inte lägga in fler bilder ifall ni skulle tröttna, men jag har minst 30 vackra vattenfallsbilder i kameran.
Tyvärr var det människor överallt, det gick inte att fota bara vattenfall. Men vackra är de ändå...
Asiater är galnare än fransmän. Som synes...
Den här killen var dock italienare, eller portugis. Och han bad mig fotografera honom, vilket jag gjorde med glädje :)
Här har säkert filmer spelats in. Kanske senaste Tarzanfilmen!?
Äntligen nådde vi toppen. Eller, ja vi gick inte ända upp till toppen av fallet, det gick ju att fota ändå!
Framför vattenfallet hade de byggt en liten bro där alla fotade sina nära och kära. Så och vi...
Titta noga på den här bilden. Vad ser ni ungefär i mitten av bilden? Vid den första avsatsen?
En del bestiger Mount Everest. En del...? Och utan livlina!
En jättegullig äldre asiatisk man erbjöd sig att fota oss. Han tog massor av fina bilder, här är en...
...och här en annan.
Avslutar med några exotiska växter från vår trädgård på hotellet Maison Balabua.
Hoppas Ulla kan få se i alla fall bilderna på blommorna!
Här är trädgårdsmästaren på vårt hotell. Han dök upp tidigt en morgon, när vi fortfarande låg nakna i sängen, i fönstret utanför vårt rum för att vattna orkidéerna utanför. Trots att han knappt nådde upp till fönsterkarmen kunde vi se hans breda leende under kepsen...
Så härligt ni verkar ha det! Jag visar farmor bilderna vid tillfälle :) Kram på er