Munkarna i Laos
Aldrig trodde vi att vi skulle få se så många munkar i Laos, som vi gjorde. Överallt kom de i sina vackra dräkter i olika oreanga nyanser, ofta med ett litet paraply som skulle skydda från solen.
Även i Vientiane, huvudstaden som i övrigt kändes ganska kommunistiskt, fanns munkarna på gator och torg.
Redan första dagen i Luang Prabang hamnde vi i ett otroligt vackert tempel, och medans vi satt där och insöp lugnet, kom den ena unga munken efter den andra för att samlas till en slags ceremoni.
Längst fram var en äldre munk som sjöng en meditativ sång, som alla de andra munkarna sjöng efter.
Man fick fota därinne, bara man visade stor respekt. Jag kröp på alla fyra efter väggarna och använde zoomen.
I Thailand ser man inte alls lika många munkar bland människorna, som i Laos.
Undrar om det är samma princip som med karate, där färgen på bältet visar vilken nivå du befinner dig på...?
Även långt ut i byarna fanns små tempel med munkar i olika åldrar.
Den här underbara munken började prata med mig när vi var på väg ner de 500 trappstegen från ett tempel där man fick uppleva en fantastisk solnedgång. Han berättade att de var på besök i Luang prabang för att utbilda ungdomar inom olika områden. I Thailand pratar inte en munk med en kvinna.
De yngre munkarna som var i samma sällskap var mycket mer allvarliga...
