seniorbackpacking.blogg.se

Sitter nyduschad och njuter vid köksbordet i huset i Mae Phim. Vilken resa vi har varit med om. Bara 8 dagar i Filippinerna, men det känns som mycket mer. Massor av erfarenheter rikare (och förhoppningsvis lite klokare) och en hel del fattigare. Att vara turist i Filippinerna kostade mer än jag hade trott. Jag borde ha läst på lite bättre.

 

Totalt kostade hela resan, inklusive allt, ca 26 500 SEK för oss båda. Ungefär hälften av det var resekostnader (flyg + taxi), kostnad för hotell ca 5 200 SEK och resten utflykter och mat. Vi shoppade ingenting då vi inte hittade någonting värt att shoppa där vi var.

 

Lite Kung Fu-träning inför hemfärden...

 

Vi förlorade runt 6 000 SEK på flyg- och hotellbokningar vi inte kunde utnyttja (och inte fick någon refund på) när vi avbröt semestern och åkte hem två veckor tidigare än planerat. Men – det är bara pengar… vi hade kunnat förlora så mycket mer.

Sju led som ska tajma

Vi startade tidigt från Panglian Island och framför oss låg en resa som måste klaffa i varje led. Taxi, färja, taxi i Cebu till flygplatsen, inrikesflyg mellan Cebu och Manilla, flyg Manilla – Bangkok och slutligen taxi från Suvarnabhumi hem till vårt kära Mae Phim.

Självklart uppstod det massor av situationer som hade kunnat göra att vi missat ett led. Men det gjorde vi inte.

Till att börja med hade vi färjebiljetter men inga sittplatser (som man måste ha). Daniel fick kasta sig bakom en kille på moppe och åka till biljettkontoret. Inga problem, bara några pesos fattigare.

När jag sitter där på väskan och väntar på att Daniel ska komma tillbaka, vem ser jag då? Jo, Miriam – tigern från berättelsen om Pi! Hon och hennes kille ska med samma färja som vi! Hur stor är sannolikheten för det? Vilken otrevlig slump! Jag får onda aningar…

Färjan gör en 90-graders gir

När vi sedan sitter i lugn och ro på färjan, på våra open air-platser, händer något makabert. Den gigantiska passagerarfärjan går ur kurs och svänger 90 grader i en rasande fart. Den går i hög fart ut mot Kinesiska havet (där vi hamnade med den lilla båten på driv). Alla passagerare reagerar och undrar vad som händer.

-         Maybe captain sleeping? säger en av besättningsmännen till oss med ett stort leende.

Efter bara några få minuter är färjan tillbaka i sin kurs. Daniel och jag tittar på varandra och båda tänker; Det här händer bara inte.

Förföljda av tigern

Men vi kom fram som vi skulle och väl i Cebu slogs taxichaufförerna om oss. Vi hade fått tipset att skriva upp numret på den taxi vi tog, utifall att….

Det gjorde jag, men tänkte samtidigt; vad spelar det för roll? Blir vi rånade/lurade så blir vi.

Men allt gick bra. Vi hade gott om tid på flygplatsen så vi passade på att äta lite lunch. Det var klokt.

När vi sedan checkade in, vilka kom samtidigt med oss? Just det – Miriam och hennes kille. Kände mig nästan stalkad… Som tur var skulle de i alla fall inte med samma flyg som vi.

Stor risk att missa flyget i Manilla

När vi checkade in berättade jag att vi skulle vidare till Bangkok från Manilla och jag sa att om planet går i tid skulle vi ha 2,5 timme på oss för transit.

-         No, mam. You need three hours in Manilla. You need to take a taxi from terminal 4 to terminal 3.

Vi skulle dessutom flyga med Air Asia som är kända för sina förseningar. Hjälp!!! Det är inte sant! Vaddå taxi mellan två terminaler. Det är väl samma flygplats?

Vi pratade med Cebu Pacific som skulle ta oss till Bangkok och de kunde inte hjälpa oss. Om planet från Cebu skulle vara försenat skulle vi inte hinna helt enkelt.

Early boarding

Jag började förtvivlat försöka checka in oss via biljetten i datorn men fick bara felmeddelanden hela tiden. Daniel var och frågade om vårt flyg skulle gå i tid och kom springande fram till mig:

-         Vi boardar nu! Planet har ”Early boarding”!

1,5 timme innan vårt plan skulle lyfta fick vi boarda. Hur stor är sannolikheten för det?

De hade inte fyllt flighten som gick innan vår flight så därför blev de försenade och vi hade en chans att få lyfta INNAN vår avgång. Ibland ska man ha tur. I bästa fall skulle vi få våra tre timmar i Manilla.

Det tog dock en timme ungefär innan de hade lyckats hitta alla passagerare som skulle med samma flight som vi. Men då lyfte vi och kom fram en halvtimme innan utsatt tid.

En Air asia-anställd kom särskilt för att hjälpa Daniel och mig för bokning av en gratis shuttlebus mellan terminalerna. Så himla snällt.

Nu tog vi en taxi ändå. Shuttlen gick inte förrän den var full och det skulle ta 30-45 minuter? Så vi chansade inte.

När vi hade checkat in till Bangkok lade sig ett lugn över oss. Nu var vi verkligen på väg och hittills hade varje led fungerat, trots allt.