Filippinerna: Intryck och tips
Förvänta dig inte att det ska vara som i Thailand. När det gäller utflykter ska du vara försiktig. Ta inte den billigaste du hittar på gatan och lita på din magkänsla. Stäm av med ditt hotell vad man ska tänka på när det gäller säkerheten.
Priset för en utflykt gäller i de flesta fall endast för transporten oavsett om det är en båt- eller bilutflykt. Sedan får man betala för i princip allt man gör. Inträden, lunch etc. Alla vill ha en liten del av kakan.
Beviset att den filippinska guiden tryckte ner mig mot botten för att han ville ta ett bra foto. Jag sprattlade och fick kallsup på kallsup innan jag kom loss. Surrealistisk upplevelse.
Vid en båtutflykt, kolla om det finns flytvästar och om kaptenen har mobil och ev annan säkerhetsutrustning på båten. Upplever du att säkerheten inte är god ska du avstå från utflykten och begär pengarna tillbaka.
De filippinare vi träffade var alla snälla och ville väl. Ändå ska man vara försiktig. Det finns väl en anledning till varför alla hotell och de flesta restauranger har beväpnade vakter. Vid flygplatser och liknande har vakterna automatvapen.
En dag, när Daniel och jag ville besöka en strand några hundra meter från vårt hotell, gick vi längs en stig som gick ovanför strandremsan. Det var lite ”snårigt” men helt turistfritt.
Plötsligt började det regna. Ett riktigt skyfall gjorde att vi fick ta skydd under en hydda. Efter en liten stund kom två filippinare dit. De var fiskare/sjömän som också sökte skydd från regnet. Den ena hade en stor machete på sig. Jag blev lite skärrad.
Men, det var kanske det finaste mötet på Filippinerna. Under de ca 30 minuter som regnet pågick, hade vi ett härligt samtal. Det visade sig att fiskaren pratade bra engelska. Vi berättade inte vad vi hade varit med om ute till havs utan pratade allmänt om Filippinerna och turismen här. De bekräftade att man som turist absolut inte ska åka till södra Filippinerna, Mindanau, där det fanns muslimska rebeller som inte hade några gränser. De hade dödat 44 poliser för någon dag sedan, i samband med ett försök att gripa en känd terrorist där. De sa att turister som vi, skulle lätt kunna bli kidnappade där för ”ransom”. Och om ingen kunde betala blev man dödad.
När regnet slutade skilde sig våra vägar åt. Det var ett väldigt speciellt möte.
Jag tog massage vid några tillfällen och en av massörerna var helt fantastisk. Hon kom till hotellet och där fick jag massage i Salan bredvid poolen. De kallade massagen jag fick för ”Swedish” och den kostade 600 pesos (ungefär 120 SEK).
Jag berättade att jag är svensk men att vi inte har någon massage i Sverige som vi kallar för Swedish. Lite kul faktiskt.
- Mitt råd när det gäller massage är att INTE ta den som erbjuds direkt på stranden. De verkade ganska oengagerade och de jag såg tror jag inte var utbildade.
- Ta massage på hotellet eller i något av de finare massageställena som finns inomhus.
Alona beach och turisterna
Vi hade hört talas om Alona beach, men det var bara en liten strandremsa nedanför lite barer, restauranger och hotell. Inte speciellt lång.
Det fanns kanske 4-6 solstolar totalt att hyra på stranden. De kostade från 100 – 400 pesos/dag beroende på om du ville äta eller ej på den restaurangen som hyrde ut stolarna.
Barnen i Filippinerna
Vi undvek att åka till Manilla för vi ville inte se fattigdomen där och se barn fara illa. Hur många barn som bor på soptipparna i Manilla vet ingen. Men det är flera tusen. Vi vet också att Manilla är paradiset för alla europeiska pedofiler, även svenskar. Vi träffade på två överviktiga, äckliga gubbar på hotellet i Cebu, och jag kopplade direkt till pedofiler. Förhoppningsvis var de bara två överviktiga turister, för skulle jag ha sett några barn i närheten av dem, vet jag inte hur jag skulle reagerat och agerat. Förmodligen helt hysteriskt. Och det hade inte förändrat någonting.
Den enda organisationen som jag vet arbetar mot barnprostitution är Ecpat. Vill någon göra en insats ska man nog stötta dem.
En kväll när vi satt på en restaurang längst bort på Alona beach, kom en flicka i 10-12-årsåldern och frågade om vi ville att hon skulle sjunga en sång bara för oss. Vi sade nej tack. Då gick hon vidare till nästa bord.
Lite senare kom en ny liten flicka. Hon var max 4 år och helt ensam. Hon spelade på en liten ukulele och sjöng en sång på Filippinska. Det var både sorgligt och rörande. Hon var oerhört söt och jag tänkte att hon skulle vara ett lätt byte för en pedofil.
Hon fortsatte till nästa bord och gjorde samma sak där. Då kom restaurangens beväpnade vakt och körde bort henne. En japansk turist sprang efter henne och gav henne pengar. Sedan såg vi henne inte mer.
Paradis för dykare
Min uppfattning är att Filippinerna och området runt Bohol är ett paradis för dykare. För dessa var utbudet enormt och jag är säker på att deras upplevelse var någonting helt annat än vår.
Men för barnfamiljer och seniorbackpackers, nja, jag tror inte att det är nummer ett. Nu avstod vi från att se Chocolate Hills och aporna, vi åkte inte kanot i floden och besökte inga andra sevärdheter (vi ville bara ha lugn och ro efter äventyret på havet).
Jag tror att Filippinarna måste jobba lite på sina koncept och sin säkerhet, för att locka hit charterturister från Sverige.
Ändå känner jag någonstans att kanske vi återkommer en dag. De finaste minnena är från Filippinare själva. Personalen på hotellet var underbara och alla som vi kom i kontakt med var vänliga och lågmälda.
Den enda som bar sig illa åt, var ”tigern” från Holland. En bortskämd, arrogant ung kvinna vid namn Miriam. Inte en enda filippinare betedde sig så illa som hon.
Känns skönt att veta att ni är tillbaka i Mae Phim. ❤️