Songkran välkomnar regnet och är thailändarnas nyår
Songkran firas mellan den 13-15 april. Högtiden är en blöt fest och thailändarnas och många andra sydasiaters nyårsfirande. Att kasta vatten (alltså bokstavligen) är dels en symbol för att tvätta bort allt det onda, dels ett välkomnande av regnperioden som ska komma. Jag tror att traditionen har sitt ursprung från norra Thailand.
Daniel och jag hade förmånen att få uppleva Songkran 2011. Jag trodde att det skulle vara en FEST i dagarna tre. Och det var det. Men inte som en vanligt fest, och långt ifrån hur vi västerlänningar firar nyår.
Från tidig morgon fram till klockan 18 på kvällen, är det helt omöjligt att gå utanför huset. Du blir blöt efter 30 sekunder och försök inte gömma dig. De ligger på lur överallt, och jag tror att det är en extra njutning att pricka en falang, gärna med en vattenslang. Jag försökte cykla ner till byn så fort jag kunde. Men insåg snart att det bästa var att leda cykeln, le tillbaka och gilla läget....
Allt är tillåtet och alla åldrar är med i leken. Mest thailändare, de flesta falanger stannar hemma eller sitter och trycker under tak inne på restaurangerna, som jag gjorde. Här är min utsikt från Villa Bali.
Men där, bland de andra barnen skymtar en ljushudad kille. Vem är det? Jo, en galen fransos - min Daniel. Han var med i leken minst lika mycket som thailändarna. Uttrycket falang kommer förresten från ordet "Farance" (vet inte hur det stavas) som betyder "fransman" på thailändska. Men som ni vet kan inte thailändare säga r, så de säger "falance" som sedan blivit "falang" och numera får vara ett gemensamt uttryck för alla västerlänningar. Det sägs att fransmännen var de som besökte Thailand först... Sant eller ej? Men ska man tro på Daniel kommer "allt" ursprungligen från Frankrike.... (fan trot).
På huvudgatan i Mae Phim åker lastbilarna på rad i båda riktningarna. De är alla utrustade med "vattenvapen" i någon form. De flesta har hatt på sig och i en del lastbilar har man samma klädsel, som ett "lag". Men det som är genomgående är att alla har roligt och alla skrattar. Hur blöta de än blir.
I Mae Phim tror jag att "vattenfesten" håller på i 1-2 dagar (är inte säker) men på en del ställen blir du blöt i flera dagar, minst tre.
Det är inget fel på fantasin!
Om jag inte minns fel, var det polisen som åkte förbi på sin motorcykel. De flesta har stor respekt för polisen, men Daniel gör ingen skillnad på vem det är som passerar på gatan en sådan här dag. Den som sig i leken ger, får leken tåla.... (Han blev inte arresterad i alla fall).
En ovanligt liten familj på moppen. I Thailand kan du se hela familjer på en moped, någonting som skär lite i hjärtat på en försiktig svensk som är uppvuxen med både hängslen och livrem.... Tyvärr sker det ju också många olyckor på vägarna i Thailand.
Det finns lag på att föraren bär hjälm, men passagerarna behöver inte hjälm. Hur de tänkte när den lagen skrevs kan man ju fundera på...?
Förutom vattnet ingår vitt puder eller kräm, som ska smörjas in i ansiktet. Gör du det inte själv, gör någon annan det åt dig. Vare sig du vill eller inte. Själv var jag också ganska vit när jag kom hem.
"Krigsmålade" och redo för nya vattenslag...
Det fanns minst en galen falang till, som var ute på gatorna och krigade/firade. Killen i grön pikétröja på lastbilsflaket heter Andrew Sloman. Han är en superduktig sing-and-song writer och gör i princip bara sitt eget material. Under två säsonger, tror det var 2011 och 2012, uppträdde han varje kväll på Villa Bali tillsammans med fantastiska Johnno, som kommer från ön Jersey, och Chris från England. Daniel fick också vara med ibland och spela munpel och sjunga med grabbarna.
Som sagt. Vill du bli blöt, vit och känna dig som ett barn igen. Då ska du besöka Thailand under Songkran!
Bästa bloggen! Jag vill veta mer, skriv!